En norrlänning i öknen

6 dagar kvar i misär

2010-05-05T17:13:00.002-07:00

Tentaperioden är i full gång, jag har precis skrivit en tenta och måste nu spendera kvällen och natten samt morgondagen för att skriva ett forskningsanslag till en annan kurs. När det är klart är det hög tid att börja plugga inför nästa tenta. Stressnivån är hög och det är svårt att fokusera när det är soligt och varmt ute och man bara vill njuta av sista tiden i Tucson. Men snart är det värsta över och sedan ska jag bara packa ihop och flytta ut och umgås med vänner innan jag drar iväg. 6 dagar kvar i misär...

Uppdatering

2010-04-10T18:53:00.002-07:00

Mycket har hänt under våren, för mycket för att jag ska ha tid att uppdatera bloggen. Jag har åkt på white water canoeing på Gila river och åkt forsränning på Salt river, varit i Orange County (OC) i Kalifornien och hälsat på Sarah och jag har hikat omkring i öknen kring Tucson. Poolparty efter poolparty avlöser varandra numera, och skolan lugnar aldrig ner sig. Labbet har tagit mycket tid på sistone, då vi (jag och min lab advisor) försöker avsluta alla projekt vi håller på med och få ihop två artiklar att skicka in till vetenskapliga tidningar innan sommaren. Kurserna jag läser går bra än så länge, 97% på hemtentan i Molecular mechanisms of carcinogenesis som jag fick tillbaka förra veckan, men det är mycket jobb nu framöver. Igår spenderade jag hela dagen på ett egenanordnat studiebesök på sjukhuset, där jag fick följa med en klinisk farmacevt under hans arbetsdag vilket var väldigt intressant.

Det är nu bara en dryg månad kvar av skolan och sedan en månads resande innan det är dags att åka hem. Jag har gjort en lista med allt jag måste hinna med innan jag åker, både jobb och nöjen, och jag behöver väl inte säga att listan är lång och tiden knapp. Men ni kan lita på att jag ska göra mitt bästa! ;)

Moster Jessica

2010-04-10T18:46:00.001-07:00

Ja nu har det hänt! Jag har blivit moster till en supersöt liten Tilde :) Lite jobbigt att jag inte får se henne förrän om 2.5 månad bara! Grattis till Rebecca och Patrik.

Superstition Wilderness

2010-03-09T15:38:00.002-07:00

Bilder från en av mina helger ute i vildmarken, vandrandes och sovandes i tält. Vi åkte till the superstition wilderness utanför Phoenix och vandrade omkring bland kaktusar och klippor. Skönt att komma ut ifrån stan ett tag.

Las Vegas

2010-02-23T19:45:00.004-07:00

Det som händer i Vegas ska ju stanna i Vegas, så inte mycket prat om det. Här kommer dock lite förbjudna bildbevis från vår helg i Vegas! Först Hoover-dammen på vägen till syndernas stad, såg lite mer imponerande ut denna gång då jag fick se den i dagsljus. Förra gången jag åkte till Vegas passerade vi dammen mitt i natten.

Fredag kväll var tjejkväll, middag, drinkar och Chippendalesshow! Tyvärr fotografering förbjuden under själva showen, ni får åka dit själva :)

Lördag kväll såg vi musikalen lejonkungen, som var helt fantastisk! Därpå blev det middag och strosande längs stripen, piratshow, ett besök i Venedig bland annat och ett antal kasinon. Själv spelade jag bara för ca en dollar i encentsmaskinerna, vilket är tillräckligt för att bli uppassad med gratis drinkar!

San Diego

2010-02-18T23:03:00.007-07:00

Under Thanksgivinghelgen i november (långhelg) passade vi på att göra en weekend-trip till San Diego i Kalifornien. Med vi menar jag mig själv, en kanadensiska och såklart en bunt tyskar.

Hela San Diego gänget.

Vi cruisade beachen...

och gick ut om kvällarna.

Vi besökte Sea world, där vi fick se hoppande späckhuggare och delfiner, hajar, pingviner, sjökor och isbjörnar.

Vi firade Alemancitos födelsedag, med buller, brak och jägermeister. Sarah och Kim från Uppsaloa, som nu studerar i Fullerton utanför LA, kom ner och mötte upp oss i San Diego. Efter en natts klubbande stötte vi på en säckpipespelare i ett gathörn och slöt alla upp i en spontan men imponerande välorganiserad dans, som snart värvade ännu fler deltagare.

Kort och gott, en mycket lyckad helg!

Ny termin

2010-02-04T11:09:00.003-07:00

Den nya terminen är sedan länge i full gång. Under våren kommer jag fortsätta arbeta i Dr Doetschmans labb med prevention av coloncancer, precis som tidigare. Kurser under terminen är:

* Molecular mechanism of carcinogenesis (3 credits)

* Cancer Immunology & Immunotherapy (3 credits)

Dessutom har jag börjat dansa salsa, träna självförsvar, spelar fortfarande fotboll med gänget en gång i veckan och ska också spela både basket och volleyboll i universitetscuperna. Jag har redan hunnit med en weekend i Las Vegas efter jul och kom precis hem från en backpackinghelg ute i det fria (mer om detta senare). Även nästa weekend bjuder på friluftsliv, denna gång genom kanotande.

Jag började också med att läsa spanska 201 (4 credits), men har precis bestämt mig för att hoppa av denna då det blev lite för mycket jobb för att hinna med alla mina fritidsaktiviteter, samt då kursen inte heller var särskilt bra. Jag kommer ha mer än tillräckligt att göra ändå med dessa 2 kurser, då cancerimmunologikursen innebär vansinnigt mycket jobb. Under terminen måste vi, förutom midterm och final exam, också göra två halvtimmes presentationer av tilldelade vetenskapliga artiklar inom ämnet, samt även skriva en kritisk review av dessa. Dessutom måste vi skriva ett "grant proposal", vilket säkert inte låter som särskilt mycket jobb för många av er, men ni som studerar naturvetenskap har kanske en bättre aning om vad det innebär. Det kommer ta oräkneliga timmar av hårt slit och svordomar.

Mexico city

2010-02-03T21:26:00.009-07:00

Mexico city, 25 miljoner invånare, 50 miljoner med förorter inkluderat. I alla fall enligt Sathyas pappa. Hur som helst, världens största stad, som jag ärligen inte riktigt såg fram emot att besöka. Staden förvånade mig dock, visst var det vansinnigt mycket vansinnig trafik, folk överallt och nog betalade vi säkert mer än mexicanerna. Men allt var så mycket lugnare än jag väntat mig. Så mycket lugnare än i Asien. Trafiken i Bangkok och Saigon för att nämna några exempel, är eller åtminstone var betydligt värre när jag var där. Mexicanerna försökte heller inte blåsa en på alls samma sätt. Jag förberedde mig flera gånger på en hård strid om priser såsom jag lärt mig under tidigare resor, och blev alltid lika förvånad när vi redan från början blev erbjudna det pris som vi visste var skäligt. Skönt.

En så pass stor stad har naturligtvis många fattiga invånare. Svårt att se här, men hela bergskammen är fylld med skokartongshus som såg ut att falla samman vilken dag som helst.

Intressant läskförvaring.

Gatumyller.

Vi åt helst mat från små gatustånd längs vägkanten, då man där hittar inte bara den klart billigaste maten utan också den klart godaste. Nedan Woodys favorit, visst det godaste han någonsin ätit. När han ätit upp den första och beställt ännu en fick han förklarat av en trevlig kille som satt bredvid oss och åt som kunde lite engelska, att det inte var kött utan torkat blod på tacosen. Vår spanska räckte till för att klara oss, men det hade inte skadat att kunna lite mera.

Woodys blodtacos.

Under våra dagar i Mexico city besökte vi bland annat det berömda antropologimuséet men var alltför akulturella och trötta för att uppskatta det till fullo. Muséet för modern konst var betydligt intressantare. En dag åkte vi ut till Teothuacán-pyramiderna, där den störat pyramiden "Solens pyramid" är den tredje största i världen. Naturligtvis klättrade vi upp på denna pyramid, även om jag fick kämpa emot svindeln och hålla hårt i repen både upp och ner.

Vägen upp till solens pyramid.

Uppe på toppen.

Solens pyramid sedd från områdets näst största, "månens pyramid".

Vi gjorde även ett försök att besöka Xochimilco, de flytande trädgårdarna. Vi åkte tunnelbana och rälsbuss en bra bit och tog oss sedan en båttur längs floden. Om det var lågsäsong, vi hamnade på fel ställe eller om det bara inte var särskilt märkvärdigt vet jag inte, men det var inte särskilt märkvärdigt. Man fick dock dricka både öl och tequila på båtturen och vi passade också på att besöka en marknad i närheten av floden så vi hade trots allt en bra dag.

Efter tre dagar i Mexico city bar det av mot Tucson och skola igen. Det blev en lång dag med flyg till Hermosillo och sedan buss i ca 8 timmar. Man är ju snål och det var alldeles för dyrt att flyga in i USA. För att ladda upp för dagen avnjöt vi en stor frukostbuffé på flygplatsen innan i lämnade Mexico city, där praktiskt taget allt var inkluderat. Ja, till och med öl!

Din buffé inkluderar även öl.

Guadalajara

2010-02-01T21:10:00.004-07:00

I Guadalajara besökte jag och Woody vår vän Sathya (som också pluggar i Tucson) och hennes familj. Detta var kanske det bästa stoppet på resan, vi trivdes fantastiskt bra och hotar nu Sathyas gästvänliga föräldrar att komma tillbaka på alla kommande lov. Sathya och hennes pojkvän Daniél visade oss runt i stadens olika områden, ett nytt för varje dag. Vi var kulturella och besökte både kyrkor, ett konstmuseum, en lokal marknad och världens (nästan) enda runda pyramider.

Vi besökte en salsaklubb, där jag fick en privatlektion från Sathyas kompis Cristian, gängets salsakung. Det var otroligt kul och jag gjorde stora framsteg, samt baksteg och snurrar.

Vi spelade rockband med Sathyas och Daniéls vänner, och jag rockade på trummorna som var mitt favoritinstrument.

Fokus låg dock på mat! Överallt där vi åkte runt provade vi alla lokala delikatesser på inrådan från våra privata guider. Chips, bönor och churros med lime och stark sås, tacos doritos, dränkta mackor, tostadas, paletas, cajeta, aqua de horchata, tequila-godis, tequila-glass och såklart vanlig tequila. För att nämna en bråkdel. Varje kväll när vi kom hem stod Sathyas mamma dessutom och lagade till en ny delikatess, som vi åt fast det egentligen inte fanns plats, bara för att det var så jäkla gott. Och varje morgon när vi vaknade igen stod hon redan i köket och lagade till en brakfrukost á la Mexico. Cilaquiles, böntortillas, mexikanska ägg eller något annat gott.

Tequilaglass.

Världens godaste fisktacos, som vi åt hemma hos en vän till Daniél, vars mamma har en fisktaco-restaurang hemma i vardagsrummet.

En mexikansk drink, bestående av öl, tomatjuice och musselsaft (!).

Una paleta de cajeta & una agua fresca.

Ett av många taostånd.

Sathyas föräldrar, henne själv och Daniél, samt katten Master Luc och hunden Sita.

Road tripping

2010-02-01T20:51:00.002-07:00

Florida

2010-01-28T23:53:00.004-07:00

På vår väg från Alabama ner till Florida passerade vi Georgia. Det var en rutten, tråkig stat med den fruktansvärt dålig mat och det är allt jag tänkt säga om Georgia. Väl nere i Florida besökte vi San Augustin, amerikas äldsta stad som i ärlighetens namn inte var särskilt mycket att se. I Daytona Beach åt vi den kanske bästa måltiden på resan på en lokal sea food restaurang och spelade Mexle. För er som inte vet vad Mexle är, tänker jag med respekt för eventuella känsliga läsare endast berätta att det är en tysk dryckeslek. Med det behöver inga ytterligare detaljer beskrivas, jag kan bara kort nämna att vi dagen därpå fick avvakta fram emot eftermiddagen innan någon av oss var kapabel att köra vidare.

Väl nere i Miami gjorde vi oss hemmastadda på vårt hostel och gjorde med denna utgångspunkt två dagsturer ut ur staden. En till the Everglades, Floridas största nationalpark...

och en annan ner till Key West.

Innan vi lämnade Miami för Orlando och flyg åt varsina håll, firade vi in det nya året med buller och brak.

Alabama

2010-01-28T23:29:00.004-07:00

Efter att ha avslutat vår skjutsession i Mississippis skogar körde vi vidare mot Alabama, och stannade för natten i Jackson. Efter middag på ett lokalt stekhus, inspirerade av dagens tidigare upplevelser, tog vi oss en titt i den undangömda baren bakom restaurangen. Detta visade sig vara en bra idé, då vi snabbt blev omhändertagna av lokalbefolkningen även här och kvällen avslutades med karaoke, dans och tequila shots!

Dagen därpå, på självaste julafton, fortsatte vi mot Montgomery längre norrut i Alabama, där vi blivit inbjudna att fira jul hemma hos Katrina. Vi var hennes första soffsurfare och hon var väldigt exalterad över att ha oss där. På julaftonskvällen invaderade vi hennes kök och lagade gubbröra med potatis och julgodis med choklad och nötter. Efter maten hälsade vi på hemma hos hennes föräldrar där vi fick kaffe och kakor. Kvällen avslutades med en midnattsmässa i den lokala kyrkan. På juldagsmorgonen visade Katrina oss runt och tog oss bland annat till en sedan några år tillbaka avliden lokalkändis hus, där hans hustru fortfarande bor. Karln hade visst blivit frälst helt plötsligt en dag, och började då försöka sprida budskapet om himmel och helvete till folket. Detta på ett aningen märkligt sätt, genom att dekorera sin trädgård med omgivningar såsom ni kan se på bilden nedan.

Efter rundturen åkte vi tillbaka till Katrinas hus, där hon lagade oss en traditionell sydamerikanskt brakfrukost som vi stod oss på hela dagen. Summa sumarum, ingen snö, lite regn, mycket mat och en allmänt trevlig jul i trevligt sällskap.

Mississippi -or "the day of the shooting bar"

2010-01-22T00:03:00.007-07:00

Trots en trevlig tid och erbjudande om att stanna över jul blev vi tvungna att lämna New Orleans och fortsätta resan, då många mil till slutmålet fortfarande återstod. Vi fick erbjudande om att fira jul tillsammans med en couchsurfer i Montgomery, Alabama och gav oss iväg mot Alabama via Mississippi. Vi körde genom en nationalpark, en sådan där grön fläck på kartan, och slingrade oss sakta fram på smala jordvägar liknande de som leder till stugan i Brännforssund. När vi inte hade sett ett hus, någon annan form av bebyggelse eller annat tecken till mänskligt liv på ca två timmar, började vi prata om hur vansinnigt skräckfilmslik hela skogen såg ut. Jag och Cicci spanade försiktigt bland träden efter inavlade galna missfoster i väntan på oanade genomresande att slakta, men såg lyckligtvis inte till några. Istället dök det bland träden helt plötsligt upp en liten lada med igenspikade fönster och en ölskylt utanför. En bar? Här, mitt i skogen? Vi bestämde oss för att baren med största sannolikhet inte bedrevs inavlade mördare och stannade för en eftermiddagsöl, vilket visade sig vara ett av resans bättre beslut.

Inne i baren blev folket först oerhört förvånade över främlingsbesöket, men när förvåningen släppt började alla entusiastiskt att konversera med oss. Ingen i baren förutom oss var under 60 år och de tyckte alla det var oerhört kul med besök från ett gäng ungdomar, som dessutom var ända bort ifrån Europa! Tänka sig, vanligtvis var det bara gamla bekanta med gårdar i området som kom in. Vi blev snabbt kompis med alla i baren och berättade glatt om vår resa och våra planer. Woody nämnde att en sak vi hade kvar på vår "att-göra-lista var att skjuta en "handgun", då ingen av oss provat detta förut. Efter att skratten och förvåning lagt sig över att vi verkligen aldrig skjutit en pistol och att det är olagligt att äga vapen i Europa, löste de snabbt problemet. Bartendern, Lola, sa att "tjaa.. jag har ju ett vapen i min handväska! Vart kan vi gå, så de här utlänningarna kan få skjuta ett vapen?"

Svaret kom snabbt: "Gå bara ut genom dörren, vi är ju för fasen mitt i skogen."

Och så blev det, vi gick ut genom dörren, ställde upp en ölburk och sköt. Damerna först, grabbarna efter. Det var kul men samtidigt läskigt. Pistolen, en 40 kalibers glock, var oerhört kraftfull och precis efter skottet fick jag ett fullständigt lock för båda öronen. Ingen ljuddämpare där inte.

Försten ut, Cicci.

Sedan var det min tur.

Woody.

Och slutligen Rickard...

..den enda som träffade. Dock på andra skottet!

Innan slutet ville alla krama om oss och få våra emailadresser

för att hålla kontakten. Här är hela gänget.

New Orleans

2010-01-21T23:30:00.006-07:00

Lite sent, men nu fortsatt uppdatering från jullovsresan. Här från New Orleans, där vi bodde hemma hos Vincenzo Pasquatino, en van soffsurfsvärd som gjorde sitt bästa för att visa oss allt som staden har att erbjuda under vårt korta besök. Han tog med oss ut på middag med alligatorkött, gumbo och andra lokala delikatesser. Louisiana är enda delstaten i USA med lokalt kök, det cajunska (cajun food)! Vi vandrade omkring bland stadens gator, i franska kvarteren som består av spanska byggnader, förbi Bourbon streets blinkande neonljus och strippklubbar och bort till Frenchmen streets mindre turisttäta barer där livemusik spelas nätterna långa. Vi lyssnade på talangfulla gatumusikanter längs vägen och provade stadens officiella drink "Sazerac", förmodligen den äckligaste drink som hittills fuktat mina läppar. Jag fick senare reda på att drinken bland annat innehåller både whiskey och absint.

Vi hann också med att besöka en bar med pool och jacuzzi på bakgården. Samma kväll slog vi på stort och lagade middag med bland annat gubbröra, en svensk julklassiker med matjesill, som Vincenzo fullkomligt älskade.

Hela gänget i jacuzzin.

Gatumusikanter.

Vincenzo tog också med oss på en guidad tur med bil och visade alla efterdyningar av orkanen Katrina, som i augusti 2005 fick stadens skyddsvallar att brista så att stora delar av New Orleans svämmade över. Idag, 4 1/2 år efter katastrofen, är stora områden av staden som tidigare var bebyggdna numera jämnade med marken och obebodda. I andra områden står skraltiga hus tomma och övergivna kvar, då många valde att aldrig återvända efter att ha evakuerats.

I Katrinas efterdyningar.

God jul & ett gott nytt år

2009-12-27T21:30:00.003-07:00

God jul & ett gott nytt år till er alla från oss alla!

Louisiana -Alligatorkött & träskmarker

2009-12-24T00:44:00.003-07:00

I Louisiana åt vi vår första alligator. Eller tja, inte en hel förståss, vi bara gnagde lite på en. Smakade inte särskilt mycket alls faktiskt. Lite som fisk. Lite som kyckling. Vi körde genom träskmarker, med hus på pinnar och lummiga träd, och spanade efter alligatorer men såg ingen. Vi stannade sedan på en vägkrok mitt i ingenstanset och beställde alligatormackor och alligatorsallad. Efter misslyckandet med att finna en cowboy i Texas övergick jag till att försöka snärja mig en alligatorjägare. Jag och Cicci blev faktiskt erbjudna en träsktur av en alligatorjägare på vägkrogen, men vi avböjde då det var samma otur där som med cowboysarna, -lite väl gammal. Vi hade blivit diskvalificerade i Black Jack direkt!

Lägg märke till att huset står högt upp på stoplar.

Öde träskmark.

Min första alligator.

Vägkrogen.

Yiiiiihaaaaa!

2009-12-24T00:36:00.003-07:00

Vår sista dag i Texas passade vi på att leka cowboys på riktigt, upp på hästryggen och hopplahej! Våra nya cowboyhattar kom väl till pass. Sedan gjorde vi ett stopp på IKEA för en portion gravad lax och en bit frödinge prinsesstårta. En flaska glögg, julmust, marabou choklad, en burk pepparkakor och två burkar sill inhandlades i ett försök att på julafton få åtminstone lite svensk julkänsla. Vi får snart se hur det går med det!

Entering Texas

2009-12-24T00:16:00.003-07:00

Texas! Äntligen min stora chans att hitta en mig en cowboy. Inte fan gick det hem, alla cowboys vi träffade var mer cowoldmans, gamla uttorkade fd cowboys som nu pensionerat sig. Typiskt!

Men roligt fick vi iaf, besökte bland annat San Antonio där vi promenerade längs den berömda "riverwalken" och åt gott. I Austin stannade vi lite längre och bodde hos en fantastiskt kvinna vid namn Maranda och hennes dotter Ocean. Hon hade bott här och var i hela världen och trots sina 29 år och med en 12-årig dotter dessutom lyckats bli en mycket framgångsrik konstnär med eget galleri, samt cirkusartist och dansare i diverse eldshower. Austin var en charmig stad med karaktär och är nu en av mina favoritstäder i USA. Vi hann med att besöka en konstfestival, shoppa cowboyhattar (yiiihaaaa), strosa omkring i staden, festa till det ordentligt, laga middag till oss och Maranda och besöka "trail of lights", en promenadstig fylld med juldekorationer i amerikanska mått.

San Antonios berömda river walk.

Tillsammans med vår couchsurfing host Maranda i Austin, Texas.

Austin, Texas.

Austin, Texas.

Carlsbad Cavens

2009-12-24T00:08:00.002-07:00

230 meter under marken vandrade vi omkring i ett gigantiskt grottsystem som slingrade sig fram. Mäktigt!

Roswell

2009-12-23T23:56:00.003-07:00

Den 8 juli 1947, ett rymdskepp kraschar utanför Roswell, New Mexico. UFO:t och de döda alienkropparna sägs ha undangömts av den amerikanska regeringen. Hur mycket av detta som är sanning och vad som är skapat av människans fantasi låter jag vara osagt. Vi var i alla fall tvungna att göra ett kort stopp I Roswell och besöka deras UFO museum och forskningscenter och se den alien-utsmyckade staden med egna ögon.

UFO museum and research center.

Inne på museet.

Gängets första couchsurfingupplevelse

2009-12-23T23:50:00.003-07:00

I Las Cruces, New Mexico fick Rickard, Cicci och Woody sin allra första couchsurfingupplevelse. Vi bodde hemma hos Eric, en halvgalen ung hippie-kille med stort hjärta och en skön och avslappnad inställning till livet. Huset var dock iskallt och vi löste det hela genom ett mysigt pyjamasparty i det enda rummet med värme. Vi stannade bara i Las Cruces en natt, på genomresa, men Eric och hans vän Jarod hann ta med oss ut på en nattlig hajk upp till ett mysigt litet vattenfall där vi alla tog oss en kall öl. För vad tusan, det var ju ändå tisdag!

Pyjamasparty.

Gänget med Eric och hans hundar.

Clift dwellings och White Sands, efterfrågad text!

2009-12-23T23:49:00.000-07:00

Sååå, Clift dwellings och White sands som ni tidigare sett bilder ifrån var två utav höjdpunkterna från New Mexico. Clift dwellings är en gammal boplats uppe i bergen, där bostäder byggts upp inne i en stor grotta, utav sten och lera med hjälp av trästöttor. Platsen är ett av USA:s "national monuments" och värt ett besök. Vi fick en kort guidad tur, erbjuden helt gratis utav nationalparken. White sands är ett annat monument, ett område med gigantiska sanddyner som helt plötsligt dyker upp som från ingenstans. Vi vandrade omkring bland sanddynerna längs en av stavar utmärkt "stig" och väntade bara på att en rad kameler och män i arabdräkt och långt skägg skulle dyka upp bakom nästa sandhög. Nordamerikas natur är storslagen och varierad, och att besöka nationalparker är ett av de stora nöjena längs vår resa. Vi bestämde snabbt i början av resan att investera i ett årligt nationalparkspass, som faktiskt gäller för fyra vuxna, för ett rimligt pris av 80 dollar. Dessa pengar har vi tjänat igen sedan länge.

White sands, New Mexico

2009-12-22T12:09:00.004-07:00

Clift Dwellings, New Mexico

2009-12-22T11:50:00.003-07:00

Road kill Café

2009-12-20T22:32:00.006-07:00

Road kill Café, "You kill it, we grill it"!

Pecker

2009-12-20T00:04:00.006-07:00

Första punkten på checklistan var såklart att döpa vår nya bil. En mycket viktig uppgift som kräver en del eftertanke, varför bilen först fick gå under smeknamnet "Da Bitch", tills vi kom på ett riktigt bra namn. Första kvällen blev det middagsstopp i en liten håla vid namn Buckhorn i New Mexico. Det var det enda matstället efter vägen, såg mest ut som en förfallen liten lada, men de serverade pizza och det räckte för oss, då svältalarmet redan blinkade rött. Ett kraftigt överviktigt par ägde stället och drev det tillsammans med sin kraftigt överviktiga dotter och familjens kraftigt överviktiga tax som hade svårt att överhuvudtaget ta sig fram. Vi beställde 2 stora pizzor och satte oss ner på trasiga stolar vid det enda bordet som fanns. När jag upptäckte pepperoni på min vegetariska pizza och sade till den gamla damen, var hon snabb att lösa problemet, genom att ropa efter den feta taxen och mata den med pepperonin från min pizza. Som att det skulle hjälpa mig!

Den självklara lösningen för oss blev efteråt att döpa vår bil efter hundskrället, till Pecker!

Pecker-restaurangen utifrån...

...och inifrån.

Pecker!

Road tripping around

2009-12-19T10:10:00.004-07:00

Tidsmässigt ligger bloggen efter. Som fan. Men jag är ständigt upptagen med att skaffa nytt material till bloggen, så bloggen hinner aldrig skrivas. Efter att ha hittat åt en vilsen Rickard, fått Cicci på plats i Tucson och gett den otrevliga kärringen på biluthyrningsfirman en knäpp på näsan så bar det äntligen iväg. Bara en dag försenat. Inte illa alls, får man ändå säga. Och vi är redan en bra bit på väg. Sitter i Austin, Texas. Hemma hos en soffsurfare.

Första boxarna på checklistan är redan avprickade. Bilen är döpt. Check. Soffsurfandet har börjat. Check. Uppdragen är fördelade. Check. Jag är "mat- och snacksansvarig", Rickard navigatör, Cicci fotograf och Woody "the Suff commissioner", d.v.s. ansvarig för konsumtionen av alkoholhaltiga drycker, vilket innebär att han smusslar ner amaretto i kaffet, jäger i teet och på annat sätt driver på alkoholkonsumtionen i alla dess former.

Första gruppbilden på resan. Tagen utanför Tucson.

Munkavle tack!

2009-12-03T22:34:00.004-07:00

Det är dags att köpa en munkavle. Under den senaste veckan har jag både lyckats säga till en uniformerad polis att jag ska stämma honom och skrikit till huvuddomaren för hela fotbollsligan att gå av planen. Jag klarade mig dock utan böter och med endast ett gult kort.

Polisincidenten inträffade i San Diego förra helgen, då vi hela gänget vandrade över gatan där det inte fanns något övergångsställe. Ett brott som kallas "jaywalking" i USA och som mina kompisar Sarah och Kim som pluggar i Fullerton, CA fått gå på rättegång och böta för. Att traska rätt över gatan till en parkerad polisbil och två uniformerade poliser är därför inte det smartaste, men eftersom vi hade druckit en del öl och jäger var det ingen som såg poliserna. Woody och Christoph gick först och vi andra kom lite efter, så när jag kom fram hörde jag bara dialogen:

Woody (till polisen): But you can´t arrest Christoph, it´s his birthday! (vilket det var)

Polisen: Haha, well then I should arrest only him so he´ll always remember this birthday!

Här tycker jag det är lämpligt att kasta mig in i diskussionen:

Jag (till polisen): Why would you wanna arrest him, for being too handsome?

Polisen (synar Christoph och säger): Hmm, no that´s definately not the reason.

Jag (till polisen): Hey, that´s offensive! I should sue you!

Polisen: Well we don't have any money anyway, so just go ahead!

Turligt nog en polis med humor. Han sa bara till oss att ta det lugnt och att inte göra om det.

Domarincidenten inträffade ikväll och var ett försmädligt missförstånd. En kille i det andra laget gjorde en riktigt dålig filmning som resulterade i ett gult kort för Oscar i mitt lag. Detta eftersom de andra medlemmarna i andra laget sa till domaren att ge honom kort, vilket han gjorde trots att han inte ens såg situationen. Killen i det andra laget ligger och ojjar sig och in kommer deras tränare och kollar att han är okej. Tränaren går sedan av planen helt otroligt sakta och får därför bollen i ryggen när frisparken slås. Han blir då skitsur och ropar jätteargt till domaren:

"Hey I´m not even off the field yet!"

Jag tycker att han är en idiot som fortfarande är kvar på planen och ropar till honom:

"Well get off then!"

Då blir han helt vansinnig och börjar rycka i linjedomaren som står bredvid honom och skriker att han ska ge mig rött kort! Jag får dock ett gult kort, tycker det hela är totalt urlöjligt men håller käften och fortsätter spela. Efter matchen får jag sedan reda på att det inte alls var andra lagets tränare, utan huvuddomaren för hela fotbollsligan som jag bad gå av planen. Well shit happens! Jag hoppas han inte dömer finalen.

?

2009-11-26T04:35:00.002-07:00

Kl = 04.35, om 5 minuter blir jag upphämtad av grabbarna grus från Tyskland och det bär av emot San Diego, Californien. Där ska vi spendera Thanksgivinghelgen och förhoppningsvis lyckas glömma allt vi har att göra i skolan innan jullovet nalkas inom ett par veckor. Att tänka på det framkallar nämligen en smärre ångestattack.

Har försökt att plugga bort så mkt som möjligt nu i början av veckan, men har inte fått så mkt gjort som jag hade velat. Detta mycket eftersom många timmar gått åt till att prata med Cicci, samt att själv i förundran grubbla över hur i h-vete hennes (numera ex) pojkvän David kunnat dölja att han träffar en annan tjej också sedan mer än ett år tillbaka. En tjej som han OCKSÅ kallar sin flickvän och OCKSÅ vill flytta ihop med, vilket han skulle göra med Cicci när hon kom tillbaka från Kanada. Ibland förlorar man tron på människan.

Hiking i Sabino Canyon

2009-11-21T13:11:00.001-07:00

För några veckor sedan var jag ute på hikingtur i Sabino Canyon med några vänner. Vi vandrade först uppför vägen, till skillnad från de flesta amerikaner som tog shutteln för 8 dollar per skalle. Därefter vandrade vi neråt dalen igen längs the "Phone Trail". Totalt blev det ca 2 mil.

Fröet till min nya historia om hur jag skadade foten!

Grabbarna försöker simma i den uttorkade floden.

Vy på vägen upp.

Vy på vägen ner.

Vy på vägen ner 2.

Christmas Road trip + Mexico

2009-11-18T17:16:00.002-07:00

Mina planer för jullovet:

9 dec - Min kära kusin Rickard kommer hit från Sverige!

12 dec - Min kära Cicci kommer hit från Edmonton, Kanada!

13 dec - Jag, Rickard, Cicci och Woody (Andreas) från Tyskland drar iväg på road trip från Tucson, AZ till FLORIDA! Det enda vi bestämt är att vi ska fira nyår i Miami, resten är öppet.

1 bil, 3 veckor, 4 europeiska galningar lösa i USA!

Arizona - New Mexico - Texas - Louisiana - Mississippi - Alabama - Georgia - Florida

3 jan -Rickard måste tyvärr lämna oss och ta sig till Kanada där han ska studera under vårterminen.

4 jan - Jag och Woody flyger till Guadalajara, Mexico och hälsar på vår vän Sathya och lämnar Cicci att spendera en dag ensam i Orlando. Vi bereder oss på att dansa salsa, äta burritos och njuta av vår sista ledighet. Vi avslutar med några spännande dagar i Mexico city innan det är dags för "hemfärd".

12 jan -Vi flyger från Mexico city till Hermosillo och tar sedan bussen tillbaka till Tucson.

13 jan -Vårterminen börjar. Nya friska tag!

Halloween

2009-11-15T12:23:00.004-07:00

Som ni vet gick Halloween av stapeln för ett tag sedan. Jag hade verkligen sett fram emot att fira Halloween i USA och fixa till en bättre kostym än någonsin förr. Tyvärr hade jag så vansinnigt mycket plugg att ta tag i, så det fick istället bli en panikshoppingtur tillsammans med Holger till en second hand affär precis innan den stängde. Där högg vi det bästa av det sämsta, vilket var svårt då i princip det enda som fanns var diverse slampiga, fula klänningar som knappast kunde tolkas som utklädnad till något annat än just en slampa! Tydligen är Halloween i USA endast en ursäkt för tjejer att klä sig så slampigt som möjligt. Det kan man ju dock göra vilken fredag- eller lördagkväll som helst, så på Halloween vill jag gärna hitta nåt mer speciellt. Det bästa (läs minst slampiga) jag kunde åstadkomma var ett bi. Inte särskilt häftigt men det fick duga. Till Holger hittade vi en cool peruk och glasögon med polisonger så han fick bli Elvis.

Halloweenmiddag åt jag hos The Hamiltons, min amerikanska värdfamilj. Där fick jag skära min egna pumpa, äta en utsökt middag och dela ut godis till massor av barn som kom och körde "Trick or Treat":

Jag i min biutstyrsel med min nyskurna pumpa hemma hos The Hamiltons.

Söt liten snövit ute på "Trick or Treat"-tur.

Halloweendekorationer.

Halloweendekorationer.

Tyvärr hade jag inte med mig kameran under vår promenad senare på kvällen, där vi gick runt och tittade bland alla grannars halloweendekorationer i trädgårdarna. Det var precis så överdrivet, påkostat och galet som jag hade föreställt mig -fast mycket värre!

Förutom besöket hos min värdfamilj blev det också Halloweenfest med kompisarna:

En ängel, en grekisk gudinna, Elvis & en gangster.

Laura och jag.

En salig blandning.

Biten av ett bergslejon!

2009-11-14T16:26:00.003-07:00

På grund av min förbaskade fot har det blivit lite deppiga inlägg på sista tiden, men det ska jag försöka ändra på nu. Jag är uppe ur sängen igen, även om jag inte riktigt kan springa, hoppa och spela fotboll ännu. Foten har slutat spruta var och dunka och även om jag måste tigga skjuts överallt kan jag åtminstone ha en tillstymmelse till socialt liv igen! Igår lyckades jag tigga mig skjuts till Staceys överraskningsfödelsedagsfest och idag till CBIO-avdelningens årliga picknick.

Häromdagen pratade jag med min kära vän Emma över skype och berättade vad jag gjort med foten. Kärleksfull och omtänksam som hon är var det allra första hon sade: "Va fan kunde du inte ha skadat dig på ett coolare sätt än att kliva på en pärm? Du kunde väl sett till att bli attackerad av en giftorm eller nåt!" Det känns skönt att ha sådana underbara vänner som tänker på en därhemma. Dock hade hon en poäng i sitt uttalande och jag har nu ändrat min officiella story till att jag blev biten av ett bergslejon under en hikingtur!

Guillaume, Stacey och jag på Staceys fest. (Kompisar från fotbollen!)

Sängen med foten i högläge, 3-7 dagar.

2009-11-10T09:28:00.004-07:00

Tisdag: Metallpinne i högra foten = punkterad fot. Jag tvättar foten med klorhexidin och sätter på en steril kompress. Torkar bort blodet från den onda pärmen, stänger den och lägger bort den där den inte kan håna mig. Tigger sedan skjuts till och från skolan.

Onsdag: Försöker köpa fler kompresser på universitetssjukhusets apotek men blir eskorterad till akuten och får en stelkrampsspruta, en fotröntgen och en grundlig undersökning av foten. Får höra att priset är ca 320 dollar och gläds åt min försäkring.

Fredag: Foten känns fantastiskt bra och ser ut att läka fint. På eftermiddagen börjar jag må dåligt och hosta, går hem tidigt från labbet men får stanna och vila efter vägen då jag har svårt att andas. Väl hemma värker hela kroppen och jag lägger mig ner och vilar. Jag får sedan en strålande smärta upp i högra benet och en intensivare smärta i nedre ryggslutet. En 600 mg ibuprofentablett dämpar smärtan något och jag blir upphämtad med bil för att åka och hyra film med Woody och Christoph. Väl inne i videobutiken kommer smärtan tillbaka starkare än förut och jag blir illamående och lite yr och det killar i benen. Vi beslutar att grabbarna ska skjutsa hem mig och går ut till bilen. På väg ut blir killet i benen starkare och stiger uppåt samtidigt som smärtan i ryggen också stiger och sprider sig till hela ryggen. Jag svimmar och det blir akuten för andra gången samma vecka.

På akuten tar de blodprov och urinprov, ger mig dropp och näringslösning. Gör bröströntgen och EKG och kopplar in mig i en härva av sladdar i sängen. De hittar inget fel och klockan halv fem på lördag morgon får vi äntligen åka hem och jag får mig en tablett knark så jag ska kunna sova för ryggen och ett recept på värktabletter för kommande dagar. Jag får inte veta vad kalaset kostar men är extremt glad att jag har försäkring.

Helgen: Ryggen gör vansinnigt ont. Så länge jag ligger ner är det helt okej men det räcker med att jag går på toa och sedan tillbaka till sängen för att det ska börja värka igen och det försvinner inte förrän jag legat still i flera timmar. Jag får spendera hela helgen i sängen. I övrigt mår jag bra.

Måndag: Jag är överlycklig! Ryggen är mirakulöst nog nästan helt återställd och jag åker till skolan med min privata chaufför Woody. Men lyckan är kort, min fot är inte längre bra. Den gör ont och varar. Infektion. Eftermiddagen spenderar jag väntandes på Campus Health. Läkaren tittar på min fot i 2 sekunder och skriver sedan ut 2 starka kurer olika antibiotika att ta parallellt under den kommande veckan och ordinerar mig sänggläge med foten i skyn under ett minimum av tre dagar, helst en hel vecka.

Tisdag: Jag sitter i sängen med foten i högläge, knaprar antibiotika och beklagar mig för er.

Hål i hålfoten

2009-11-03T10:45:00.004-07:00

Klockan är 10.45 och jag skulle egentligen vara i full fart på labbet nu. Men smidig som jag är sprang jag rakt på en öppen pärm jag hade liggandes på golvet i denna plugghysteri, och sitter nu hemma med ett hål rakt in i foten. Exakt hur djupt det blev vet jag inte, då jag avböjde min käre kusin Rickards förslag att sticka in en bomullstops för att se efter hur djupt hålet blev. :P Dock är det tillräckligt djupt för att göra mig smärre handikappad och att gå till skolan är inte ett alternativ. Naturligtvis har de högre makterna också planerat in denna mycket uppskattade skada så att den sammanfallit med en samtida skada hos min kära cykel Egon, som nu befinner sig på rehab.

Solen skiner på mig dagligen här i öknen, men ibland känns den mest som ett hån.

Äta eller kissa?

2009-11-01T22:44:00.013-07:00

Just nu är det sjukt mycket i skolan. Förra veckan hade jag en stor presentation i en av mina kurser, där jag i en timme skulle prata om en vetenskaplig cancerrelaterad artikel som jag valt ut. Min artikel hette:

"Oncogenic Funtion of ATDC in Pancreatic Cancer through Wnt pathway Activation and β-Catenin Stabilization."

Det blev många timmars förberedelser men i slutändan gick presentationen riktigt bra och jag kan nu pusta ut ett tag i den kursen åtminstone. Men vad hjälper det när det denna vecka är dags för en tenta i "Cellular Communications and Signal Transduction", en riktigt tuff kurs som jag kommit att hata mer och mer ju längre terminen fortskrider. Jag har aldrig tid att plugga under dagarna, då jag spenderar all tid utanför lektionstid i labbet. Förra veckan hade jag flera experiment på G samtidigt som jag höll på med att förbereda presentationen, så i torsdags blev jag tvungen att under min 3-minuter långa lunch välja mellan att äta några tuggor eller att kissa. Jag valde maten, ni vet hur jag blir när jag är hungrig!

Jag försöker hitta en bra balans mellan skola och nöjen, men det är svårt när tiden inte räcker till. Nånting måste det skäras ner på och hittills har det fått bli sömnen. Förra veckan snittades det 4 timmar per natt och denna vecka kommer inte att bli bättre. Suck!

Chiricahua National Park

2009-10-23T23:09:00.011-07:00

Bilder från hikingturen i Chiricahua National Park tillsammans med Holger, Woody och Christoph. Vi startade kl 7 på morgonen en söndag morgon och körde 2 timmar bort till nationalparken där vi begav oss iväg på en 6 timmar lång hikingtur. Först vandrade vi runt Echo trail och därefter upp till the Rock loop och tillbaka, en sammanlagd sträcka på 13,8 km. I ryggsäckarna hade vi packat mycket vatten, men turligt nog var det perfekt hikingväder med molnig himmel och stundvis genombrytande sol. Största delen av tiden vandrade vi i skugga, då klippor och träd hjälpte till att skugga vandringsleden när molnen inte räckte till. Det var en höjdskillnad på ett par hundra meter så det gick lite upp och ner längs turen, men det som gjorde att det tog 6 timmar var nog mer all klättringsträning på alla klippor längs vägen. Halvvägs längs turen stannade vi för medhavd lunch och det var underbart tyst i skogen. Under bilresan hem till Tucson stannade vi också för en välförtjänt middag på Dennys.

Ja, jag är en hårding.

Klättring på G. Holger tränar sina skills.

Ja, stenen SER ut som en anka! Längs the Rock loop

fanns många stenar i lustiga formationer.

Sonora desert museum

2009-10-20T22:44:00.001-07:00

Vi besökte även ökenmuseet, eller "Sonora desert museum" som är ett populärt museum utanför Tucson. Det är långt ifrån ett traditionellt (läs tråkigt) museum med diverse mer eller mindre (o)intressanta föremål uppradade på hylla efter hylla. Ökenmuseet visar upp delstaten Arizonas natur, både växt- och djurliv och påminner kanske mer om ett zoo än om ett museum. Här finns gott om saguaros, de stora kaktusarna med uppåtböjda armar som ni kan se på bilderna nedan. Saguaros växer endast i trakterna häromkring, d.v.s. i Arizona och i norra Mexico. Vi fick lära oss att många westernfilmer spelats/spelas in här, och ser man saguaros i en film så kan man vara säker på att det är här i krokarna som Clint Eastwood galopperat fram.

Utsiktsstopp på väg till ökenmuseet # 1.

Utsiktsstopp på väg till ökenmuseet # 2.

Saguaros.

Det syns inte jättebra på dessa bilder, men många saguaros har stora hål här och var. På ökenmuseets rundtur fick vi lära oss att det är en viss fågelart som hackar dessa hål för att bosätta sig inne i kaktusen där det är fuktigt och svalt. Fåglarna flyttar till en ny kaktus varje år och då passar andra djur på att ta över de fina bostäderna för att undvika den brännande ökensolen.

Öken.

Trixande papegoja från ökenmuseets uppvisning av diverse ökendjur.

En slags kaktus.

En annan slags kaktus.

Annan viktig ökenfakta vi fick lära oss på rundturen, var att man faktiskt inte kan dricka från kaktusar, till skillnad från vad vissa filmer försöker insinuera. Att stå i ökensolen och hugga sönder en kaktus slösar bara mer energi och vätska än att låta bli. Det bästa man kan göra om man gått vilse i öknen är istället att sätta sig ner i kaktusens skugga och vänta på solnedgången innan man letar sig hemåt.

Tombstone

2009-10-17T21:47:00.000-07:00

Tombstone är en liten stad en dryg timmes bilresa söder om Tucson. Staden (läs delar av staden) är fortfarande bevarad som den såg ut på den gamla goda tiden, när västern fortfarande var vild. Trähus på dammiga ökenvägar och salooner med personal i traditionell klädsel. Hit åkte jag tillsammans med Holger (en av mina nuvarande rumskompisar) och Jan (min hyresvärd), för länge sedan innan Holger var min rumskompis och Jan min hyresvärd. Nu har jag till slut fått tag på bilderna därifrån så att jag kan ta med er till Tombstone.

Jag framför en av saloonerna i Tombstone.

Snitsig skylt från Tombstone.

En gata i Tombstone.

Jan med en av servitriserna på saloonen "Big Nosed Kates".

Jan och Holger inne på saloonen.

Poolparty och drive in bio

2009-10-04T14:53:00.000-07:00

En ytterst amerikansk helg har det varit, med poolparty i fredags och drive in bio igår kväll. Dock med ett avbrott för svensk middag som jag bjöd Lucy, Marielle och Holger på! Poolpartyt var riktigt kul. Det blev öl och jäger i hot tuben, stim och stojj i stora poolen och även lite beach volleyboll. Tyvärr är vissa bilder alldeles för mörka eftersom min kamera är så dålig, men det är åtminstone något. På drive in bion var det alldeles för mörkt för att fota alls.

Poolparty!

Beach volley. Mitt lag vann förståss!

Laura, Vivianne, Christoph, Quint, Amanda och Tim.

Hot tuben.

Grimastävling.

Eliza, Kajali, jag, Sathya och Emmanuelle.

Kalla poolen.

Moster Jessica!

2009-10-01T20:31:00.000-07:00

Måste bara annonsera nu när det inte längre är hemligt, att jag ska bli moster i april! :)

+/- med USA och Tucson

2009-09-30T21:31:00.000-07:00

+ 3 I TOPP:

# 1 GLASS: I USA finns världens godaste glass, t.o.m godare än Carte Dours "Chocolate Fever" och dessutom sjukt mycket billigare.

# 2 SJUKDOMSPOLICY: Om man råkar vara sjuk när man har tenta får man skriva den när man blir frisk istället (!). Och man behöver inte jobba igen det man missat i labbet.

# 3 SPRÅKET: Man kan svära hur mkt man vill på svenska när saker går åt *-vete och sedan bara låtsas som att man sade att man saknade sin mamma.

BUBBLARE:

ALKOHOLEN: En flaska jäger är sjukt mkt billigare än i Sverige, pub- och klubbpriser på alkohol matchar priserna på Uppsalas studentnationer och på torsdagar kan man köpa drinkar ute för bara en dollar!

- 3 i topp:

# 1 TEMPERATUREN: Det är varmt som i Satans tillhåll! Det är asjobbigt att cykla till skolan och det är asjobbigt att cykla hem och att cykla och handla mat är världens projekt. Man är alltid svettig och klibbig och halvt svimfärdig ute och får sedan en chock av den iskalla luftkonditioneringen inomhus och blir förkyld.

# 2 MATAFFÄRERNA: Det är en halvmil till närmaste mataffär (och det är inte kul att cykla dit när det är så förbannat varmt). När man handlar mat står en människa och packar i allt i påsar och ger en nästan lika många påsar som grejer man har handlat. En flaska mjölk i en påse, bröd i en annan och juice i en tredje... Vansinnigt svårt att bära och framförallt att frakta på cykeln! Dessutom INTE miljövänligt!

# 3 BRISTEN PÅ GATUBELYSNING: Det är mörkt som i Draculas boning om kvällarna. Det pågår någon form av avancerad rymdforskning här i Tucson, så det får knappt förekomma någon gatubelysning. När man cyklar hem ser man varken yxmördarna som gömmer sig bakom kaktusarna eller eventuella gropar i vägen.

BUBBLARE:

CHOKLADBRISTEN: Det finns inga Marabou chokladkakor i USA, bara äcklig amerikansk choklad (!!!). Mitt förråd av chokladkakor som jag tog med mig vid avfärd är slut. Kan någon hälsa på mig snart och ta med några!?

Hettan

2009-09-22T11:09:00.001-07:00

Öken. Jag bor i en öken. Fy fan, he ä alldeles för vart!

Ute är man bara när man måste. För att transportera sig från punkt A till punkt B. Då en transport ej är nödvändig håller man sig inomhus i luftkonditioneringens underbara värld. Inte bara jag, en stackars svenska, utan även lokalbefolkningen.

Mitt första boende här i Tucson hade ingen air condition, endast en dåligt fungerande "swamp cooler". Nästan beduin-tält standard. En normal dagstemperatur är dryga 40 grader, de dagar det är varmt ska vi inte ens nämna. På nätterna är det fortfarande över 30 grader varmt. Första veckan här var verkligen outhärdlig. Sedan träffade jag min nye bäste vän Oscar, köpte en cykel och flyttade till ett hus med air condition, och livet blev en aning mer uthärdligt.

Oscar, min portabla "spraymist"-fläkt.

Det tar 10 minuter att cykla till skolan, men jag svär det känns som en timme. När jag är framme vid skolan är jag helt slut och måste torka av ansiktet innan jag går in i klassrummet. Första veckan med min cykel trodde jag att den var trasig för den gick så trögt. När jag sedan provade cykla sent på kvällen förstod jag att det inte alls var något fel på den, det vara bara ökensolen som spökade under dagen.

MEN, snart blir det bättre! När ni sitter hemma i vinterkylan kommer det vara underbart här, så skrattar bäst som skrattar sist! :)

Svininfluensan

2009-09-18T14:25:00.000-07:00

Nu har det hänt, jag har drabbats av influensan! Om det verkligen är svininfluensan eller en vanlig sketen flunsa vet jag icke. Men de går ut med varningar på universitetet för svininfluensan och jag blev sjuk en dryg vecka efter min hemkomst från Mexico, så chanserna kan betraktas som goda. Personligen hoppas jag innerligt att det är svininfluensan jag drabbats av, eftersom jag nu är på bättringsvägen och jag i så fall kan pusta ut framöver.

De senaste dagarna har jag spenderat i sängen, mest sovandes men har också hunnit plöja igenom Harry Potter filmerna ännu en gång. Igår kväll kom en av mina nya vänner, Mitch, över med soppa så att jag skulle krya på mig. Är det inte amerikanskt så säg!?

UA vs NAU

2009-09-17T18:24:00.000-07:00

I lördags kväll bevittnade jag mitt livs första amerikanska fotbollsmatch live. Själva matchen började kl 19 men innan dess var det tailgating*!

*tailgating = förfest där alla parkerar sina bilar på en stor öppen plats, äter och dricker och förbereder sig för matchen!

Tailgating.

Alemancito (= den lilla tysken) och Alemanzote (= den stora tysken) på

tailgating. Smeknamnen fick de under Mexicoresan!

University of Arizona spelade mot NAU (Norhern Arizona University) och vann storslaget med 34-17. Det var mer publik än på en avgörande svensk landslagsmatch i fotboll och hela tiden hände det någonting. Cheerleaders hoppade upp och ner och tjoade och viftade med sina pom-poms. Skolorkestern spelade. Maskotarna sprang förbi. Någon stackars sate sprang runt hela fotbollsplanen med en gigantisk UA-flagga. Cheerleader-tjejerna hoppade upp på cheerleader-killarnas axlar och andra blev kastade upp i luften med stora skyltar med U och A. Touchdown. Tacklingar. Andra cheerleaders voltade sig fram över planen. Orkestern drog igång igen. Galet! Amerikanskt!

Cheerleaders.

Universitetets "marching band" under halvlekspausen.

Halvlekspaus.

Själva matchen var dock svår att hänga med i, då sporten har mängder av knasiga regler och det är omöjligt att se var bollen befinner sig eftersom alla tacklar ner varandra hela tiden. Oavsett om bollen är i närheten eller inte. Ibland spelades det bara en sekund innan det blev avblåst och sedan var det lång väntan medan alla ställde sig på plats. Första halvlek (2 x 15 min) var jättekul att se. Men trots en speltid på 4 x 15 minuter tog hela matchen närmare 3 timmar att spela med alla avblåsningar, så en halvlek hade räckt gott och väl. Många lämnade matchen i förtid och mot slutet var jag och de flesta andra som stannade matchen ut rätt uttråkade.

Arizona Wildcats.

Matchen i full gång.

Efter matchen blev det såklart efterfest för att fira segern. Det slutade som vanligt med beer-pong.

Tim, Laura, jag, Jenna och Holger.

Beer pong.

Skolan

2009-09-10T23:35:00.001-07:00

Jag är alltså utbytesstudent vid University of Arizona i Tucson, på "the Cancer biology graduate program". Ett PhD-program (doktorandprogram) i cancerbiologi. I år började tre nya PhD-studenter plus jag, den exotiska utbytesstudenten från Sverige.

Det första jag fick göra när jag kom var att ha ett möte med min studentkoordinator Anne Cione,

ett möte med Dr Bowden, professor och överhuvud över hela CBIO-programmet och till sist ett möte med Dr Martinez, min akademiska rådgivare. Alla pratade med mig i ca en timme (!)

vardera om vad jag ville ha ut av mitt år här och hur vi skulle lägga upp mina studier och mitt labbprojekt (som för mig var frivilligt). Efter dessa möten fick jag också träffa

studentrepresentanten Heather, som visade mig runt cancercentrat och UMC (University medical building) och gav mig ytterligare tips om kursval. Efter alla dess råd valde jag till slut följande kurser för denna termin:

* Cancer genetics (3 units)

* Cellular communications and signal transduction (3 units)

* Cancer biology seminar series (1 unit)

* Oncogenes, signal transduction and tumor suppression (journal club) (1 unit)

Utöver dessa kurser ska jag jobba i Dr Doetschmanns labb ca 20 timmar i veckan, där jag ska få mitt eget projekt och forska inom coloncancer. Det kryllar av cancerforskare här som alla har otroligt intressanta forskningsområden och innan jag valde labb hade jag personliga möten med några av dem för att diskutera vilka projekt de hade att erbjuda mig.

I veckan började jag att jobba på labbet och har nu lärt mig att odla och skörda celler. Jag jobbar med MEF celler (mouse embryonic fibroblasts) och har en egen cellkultur som jag ansvarar för och som jag senare ska göra experiment på. Nästa vecka ska jag få lära mig att designa primers och isolera RNA. Veckan därefter ska jag lära mig att köra PCR.

¡Viva el Mexico!

2009-09-08T20:13:00.000-07:00

I helgen var det Labor day i USA. En slags helgdag som gjorde att vi fick ledigt måndag och därmed en extra lång helg. Med andra ord, perfekt läge att dra till Mexico! Vi drog ihop ett gäng på tjugo stycken mer eller mindre galna människor utav blandade nationaliteter och åkte söderut över gränsen.

The Rocky Point gang!

El hotel

20 studenter på weekend i Mexico. Kunde bara sluta på ett sätt. Öl, öl och mera öl.

Öl 1

Öl 2

Öl 3

Och förstås en del tequila. Vi var trots allt i Mexico.

Gratis, blå tequila. ¡Viva el Mexico!

Men det var inte bara en nöjesresa, det måste påpekas. Jag lärde mig en hel del också. Som t.ex. hur kul man kan ha med billiga, fula solglasögon...

En av många solglasögonbilder från resan.

...och att det är bra med reservdäck när man kör bil i öknen.

Hemresan.

Knarknästet

2009-08-31T21:24:00.000-07:00

När man reser får man lära sig mycket om andra kulturer, och ofta "ta seden dit man kommer". USA och många andra länder i världen skiljer sig från Sverige när det gäller synen på marijuana. Det är betydligt vanligare att helt vanliga "Svenssons" (eller kanske "Smiths") puffar på i bästa Bob Marley stil. Det visste jag sedan tidigare. Det är ok. Inget för mig, men jag accepterar kulturen.

Där jag flyttade in röktes det marijuana till frukost, lunch och middag, mellanmål och kvällsfika. Det användes svampar och ecstasy och planerades för inköp av LSD. Det hela sköljdes ner med billig 1-liters öl och ackompanjerades med ytterligare en puff majja. Under slutet av min första vecka uppdagades en smärre kokaingömma efter att en av mina tre rumskompisar oannonserat stack iväg till Mexico för att "partajja", utan pass. Tre dagar senare dök hon faktiskt upp igen, men enda livstecknet då var dunkandet från stereon bakom hennes stängda dörr.

Det var ungefär då som jag flyttade till mitt nuvarande boende. Ett knarkfritt hus med tre nya rumskompisar, en finne och två stycken tyskar.

Bloggens födelsedag

2009-08-28T20:02:00.000-07:00

Jag har nu varit i öknen i 17 dagar och det är hög tid för min blogg att födas. Planen var att den skulle skapas redan innan avfärd hemifrån, men som bekant går inte allt som man planerat. Som många vet strulade det mesta innan jag åkte. Antagningen till universitetet gick inte igenom, jag fick ingen tid på ambassaden för att ansöka om visum och det var nära ögat att jag inte kom iväg i tid.

Resan från Uppsala till Tucson, AZ var hyfsat smärtfri. Den enda incidenten som skedde var att mitt bagage blev kvar i tullen i NY. Händelsen var väl delvis mitt eget fel då jag passerade tullen utan att först hämta ut mina väskor, vilket man är tvungen att göra. Men jag tar inte på mig hela skulden, då jag faktiskt frågade upprepade gånger på Arlanda om jag skulle behöva hämta ut väskorna i NY eller inte och fick till svar att jag inte behövde göra någonting förrän jag anlände till Tucson. Sedan var det en olycklig omständighet att jag, trots mina magiska öronproppar från apoteket som skulle utjämna tryckskillnaden under flygresan, hade ett totalblockerande lock över öronen som gjorde att jag inte hörde högtalarmeddelandet om att alla var tvugna att hämta ut sina väskor.

När väskorna trots allt faktiskt kom fram samtidigt som jag tog jag det som ett tecken på att allt strul var över och att allt från och med dess skulle gå fantastiskt bra för mig. Ett dygn senare förstod jag att jag flyttat in i ett knarknäste och kom ihåg att livet inte är så enkelt.